Fri vers med kommentarer-edition (hösten 2011)

Är jag död? Är jag gravid? Nej och nej, speciellt på det andra. Så helt naturligt kommer här en summering av min höst, upplevd genom statusuppdateringar på fb.

Gick ner på stan, köpte bok av Freud, ”Konst och litteratur”. Köpte rulltårta och herrljungas apelsinsaft, gick hem. Tände en cigarett och läste Freud.
Kul att ba läsa om allas avklarade tentor och så sitter man själv här och råpluggar på fb.
Wiener melange är inget jag rekommenderar. Riktigt kräks är det.
Ame gud ska man börja läsa Swift nu eller???
Så jävla sugen på hitler jugend-frippa igen alltså. Men nu har jag ju sparat på håret dynglänge. Ååååhh, vilken plåga.
Ä l s k a r Anno 1790. Speciellt det hemska skådespelet. [Som i någon blaska jag läste fick BERÖM? Och det inte för att det var komiskt. Blev dock bättre (sämre) i andra avsnittet, känslan av 1700-talsmänniskan (”1700-talsmänniskan”) tonades ned...]
Fattar ca inget av någons marxistiska läsning av Werther. [Obs att jag sen fattade!! Var hungrig, och visst att marxism är föda men särskilt mättande är den inte, typ som nudlar fast mer vitaminberikad.]
Juste läkaren som jag träffade idag ba ”man dricker alkohol för att det är gott samt slutar innan man blir snurrig”. Jag ba ??. Kul sen när jag missuppfattade hennes ”så du dricker för att bli full” som att hennes undermening var ca ”aaa men då är det lugnt då, ansvarsfull person här va [i motsats till intentionen ”att däcka”]”. Inte vad hon tänkte. Sen var jag på vippen att dra asrolig historia involverande ett söndertrampat shotglas följt av att jag gick runt med en glasskärva i hälen i en vecka. Kände dock inte att hon förtjänade den.
Känner mig socialt tappad angående det här med utklädsel. Det står för närvarande mellan 1, ”fritidsmotionär” (bekvämt men hemskt osexigt) och 2, ”backpacker” (opraktiskt med ryggsäck, samt hemskt osexigt). Runner-up är ”aktivist” men jag vet inte om jag får ta med en gatsten in och utan blir den kostymen rätt lam……… FÖRSLAG?? [Fick inget förslag. Tomheten! Som min lärare sa, att finnas är att bli bekräftad på facebook.]
[Skrattade åt detta för mig själv ett tag, men glädjen är störst när den är delad så jag blev helt enkelt tvungen att citera för någon – och eftersom det 1) är ont om vänner, 2) jag bor i den mest asociala korridoren jag stött på (två stycken, men hysch) föll lotten på fb.] ”Hegel is arguing that the reality is merely an a priori adjunct of non-naturalistic ethics, Kant via the categorical imperative is holding that ontologically it exists only in the imagination, and Marx is claiming it was offside…”

Läser Wuthering Heights så jag bara måste länka denna underbara tolkning av en mästerlig tolkning av ett mästerverk.

Leave behind my wuthering, wuthering Wuthering Heights… bara 70 sidor kvar tills imorrn! Måste säga att ca 73 % av det nöjesfulla i läsningen försvinner när ett schema skriker på en att hetsläsa på för fan; värre än är det om man läser sekundärlitteraturen som avslöjar slutet innan man faktiskt haft nöjet att läsa det. Det här är mitt största problem just nu.
Varför tycks jag ensam i att peppa inför Anno 1790 ikväll? Om jag vore kulturfascist skulle jag kräva att alla älskade detta program. Det, och att ”Medea” inte skulle tolkas som en tragedi med en feministisk författarintention. Och att Wuthering Heights inte är en fucking kärlekshistoria. Antagligen några saker till också.

Nu är vi i realtid. Allt är väl som vanligt ungefär, liksom. Några social mishaps i veckan, utspätt med mild paranoia när det kommer till Andra Människor, samt förmåga att göra mig oförstådd. Folk förstår mig bättre när jag är tyst. När jag tänker på det, så är det inte helt oförståeligt varför min humor inte riktigt fungerar bland folk.

Rijks

Två saker som på något sätt hänger ihop:

- Förra fredagen fick jag ligga (bra) med en kille (inte det föredragna könet om man säger osv). Har obsessat över huruvida jag nu är gravid eller inte sedan ca måndags. Det tog ett tag för min hjärna att koppla ihop sex med möjlighet till befruktning, har liksom aldrig behövt oroa mig för det förut, men så slog det då mig. Har resten av veckan läst ungefär hela internet om graviditetsrelaterade saker, typ ägglossning och att ett vanligt tecken att man är på smällen är ömma bröst (mina bröst är ok). Jag-tror-jag-är-gravid-upplevelsen borde läggas till i läroplanen för NO, jag har då sannerligen lärt mig mer om sk fortbildning genom den här paniken än den traditionella metoden! Problemet är väl hur man ska få alla att tro att de är gravida samtidigt, spec killarna. Antar att det kan vara kvinno/mans-separatistiskt

- Nu aktivt letar jag efter icke-anskrämliga tjejer på qruiser för att jag blivit fullkomligt sexuellt frustrerad. Just nu dricker jag också äckligt vin medan jag söker efter tjejer 16-30 (mina krav inom området har sänkts, liksom mina krav på boende: jag har gått från att leta lägenheter till att leta studentrum) i mitt område. All time low, det här.

En tråkig uppenbarelse i vilken jag finner att jag inte är lite bättre än andra

Jag var mitt i författandet av en humoristisk men ändock tragisk (mest tragisk; tragisk och subtilt humoristisk) statusrad på fb, när jag tänkte: brukar man inte skriva sådant här någon annanstans?

Jag insåg då att anledningen till att jag inte fungerar på facebook är att jag allra helst skulle vilja sitta vid en pulpet med ett pergament framför mig, där jag präntade ned mina statusuppdateringar med fjäderpenna och bläck.

Jag brukade tänka att jag var lite bättre än andra eftersom jag i teorin är rätt bra på att överleva en smärre apokalyps, dvs lite som världens undergång men världen går inte helt under. Detta baserat på att 1) när jag väl får sms är det sannolikt att det är från Comviq, 2) jag har sett mycket film. Avsaknaden av moderna kommunikationsmedel skulle inte vara monumental för mig. Att min mobil inte fungerade skulle lika gärna kunna bero på att jag glömt den någonstans, antagligen hemma vilket jag ofta gör eftersom jag förlitar mitt liv till en kalender som vore det något 1900-tal. Men så idag, tråkigt som jag hade och efter att ha sett Good Will Hunting (som INTE har någonting att göra med friluftsliv, jag blev gravt besviken och kände mig lurad av mig själv som i alla år haft för mig att den skulle vara lite som Into the Wild, som både är bra och handlar om friluftsliv) vilket kändes som ca det sista i världen som fanns att göra, började jag kolla appar på måfå. Redan där borde jag ha insett att jag för alltid är förlorad i teknik-träsket. Så hittade jag… U.S. Military Survival Guide. Och jag tänkte, men snälla. Sen tänkte jag, tänk om en smärre apokalyps inträffar innan batteriet på min mobil tar slut och jag inte har den här appen.

Så jag installerade U.S. Military Survival Guide.

Och jag dömer mig själv så hårt, mest för att jag inte kommer att läsa ens ett stycke av smörjan. Jag väntar med det tills apokalypsen och hoppas att batteriet räcker. Jävla informationssamhälle.

Judging you

Jag har inte ett dugg dåligt samvete över att jag inte får ens en ynnest av detsamma dåliga samvete när jag väldigt obvious ger folk vid bussen The Eye och förmedlar dom min avsky inför… jag vet inte riktigt vad, slutade gå till min psykolog för ett tag sen. Jag har anknytningsproblem, hon började komma för nära, vad mer kan jag säga. Det hela är rätt tragiskt. För övrigt så gillade inte mitt ex när jag utövade denna hobby så det är ju bra att vi inte är ihop längre. Förhållanden kräver överlag så mycket social kompetens, det är inte klokt egentligen. Utanför förhållanden behöver iaf inte jag den. Överlag när jag är lite judgery blir folk helt tokiga och säger att jag är oempatisk och skit. Men alltså, jag vill ju inte vill bli överempatisk – det är ju jobbigt att vara empatisk och om man ska vara sjukt empatisk hela tiden orkar man ju inte så länge och ba avskärmar sig, det blir ju inte bra. Jag jobbar därför lite efter ”haren och sköldpaddan”-tesen här, jag tar inte ut mig för mycket i början. Fatta vad empatisk jag kommer att verka sen när alla andra blivit för deprimerade av andras misär för att bry sig, då kan jag finnas där och verkligen *förstå* hur det känns att ha dålig smak/inga pengar/whatever.

Saker jag tänker på, del 1

På franska heter singel celibataire. Ja, jag vet, hur kul som helst. Man ba, men ni är väl inte land nummer ett att preacha sexualmoral? Allt jag vet om den har jag dock lärt mig från fransk film, möjligt att det är annorlunda i verkligheten. Typ som att Real L Word är sjukt tacky whereas i L Word är alla classy ladies (som jag och inte längre ex-roomie när vi har ladies night in) och gör sånt som att dricka fint kaffe på café. Apropå det så lär jag ta mig in till stan snart så att jag kan skriva klart min fallanalys till psykosocialt arbete, jag är så city att jag bara kan koncentrera mig på café. Och gud vad jag älskar fallanalyser, typ få MVG+++ för att man applicerar helt galna teorier bara för att visa att man har kunskap om dem. Psykologikurserna var ju mitt forte, verkligen.

Hupp hupp

Varje gång jag ser namnet Borg tänker jag numer på Nicke Borg istället för allas vår homeboy Anders Borg. Nu menar jag inte att Anders B är så rockig, men klart rockigare än Nicke B och han är ju trots allt en sån där sk rockartist. Världen fortsätter att förundra. Nu ska jag till skolan och undvika 1) min mentor, 2) alla andra. Dom kan vilja prata med mig och jag är så inte up for that, speciellt inte om dom tänker undra hur jag mår eller något annat personligt. Personlig är jag endast med internet. Mind you, det är inget konstigt med det. Är ju född på nittitalet.

Första steget in i akademien

Nu har jag skickat in mina ansökningar till universitetet. Min akademiska karriär är i antågande… tänker att det får bli 1) examen, 2) ständig sekreterare, 3) nobelpris. Fatta hur kallt det skulle vara att ba öppna dörren till sammanträdesrummet och säga att årets nobelpris i litteratur går till… mig, bitches. Karl Axel Karlfeldt, ständig sekreterare 1913-1931, hade chansen ett år men ville inte. Iof en merit att ha tackat nej… Men det skulle jag aldrig göra, är alltför mycket attention whore när det gäller lycka&framgång för det. Det är ju så sällan det händer, man är ju bara vanlig och dödlig etc! Måste få ut det mesta av tillfällena, mjölka upplevelsen osv. Sen fick ju Kalle priset postumt iaf men hur kul är det att vinna någonting om man är död, liksom.

Ful skit

Apropå ful skit så hatar jag design. *Kontroversiell* Jag snackar design som är så uptight att den hyperventilerar DESIGNDESIGNDESIGN och man ba ja jag VET att någon har formgivit dig men det har någon gjort med femkronorstallrikarna på IKEA med så håll käft och sluta låtsas att du andas, du är ett ting… nej jag har ingen påse du kan andas i.

Nu när jag tänker på det så gillar jag ca bara Höganäs. Då kan man ju tänka att det är för att jag är skittråkig och ja, det är väl inte alltför långt från verkligheten. Jag kommer iaf inte ha någon svår övergångsperiod när jag ska bli tant, sinnesstämningen + alla kläder är redan fixade.

Här är några saker som jag bedömer vara fula:

Jag tror att det är en surrealistiskt tolkad rumpa.

Jag fattar varför den här sverigeformade skålen bara kostar 130 spänn,

Så svårt att avgöra om den här eller den GODJUL-skålen som alla radhusmammor har är minst anskrämlig.

men att den här mattan går på 18 lakan?

Nej.

Blir så deprimerad av detta att jag måste äta glass nu.

No shame här

Om det är någonting jag inte har i min kropp när det gäller studenten, så är det skam. Det är inte så att jag tycker det är en speciell dag eller något annat freaky, min intressenivå för hela grejen vore ickeexisterande om det inte vore för att det är helt socialt accepterad att förvänta sig förjävla massa presenter. Jag tänker inte ens vara med på utspringet, och nej, jag tänker inte vara med på champagnefrukosten för då ska jag sova thank you very much, jag ska vara hemma hela dagen och bara ta emot presenter. Min önskelista (jomen självklart har jag skrivit en önskelista, jag är bara alltför medveten om den generella människans dåliga smak. Jag vill inte ha ett strykjärn från Rusta) liknar lite en sån önskelista som människor som gifter sig skriver, grundat på den enda sådana jag har sett, men det ser i dagsläget inte ut som att jag kommer få en chans att gifta mig (om jag inte gör en Sue Sylvester, btw ÄLSKAR Santanas nya storyline. Jag skulle inte säga nej till henne om man säger) så jag kräver av världen att ha förståelse. Jag konfirmerade mig inte heller, var redan i unga dagar djupt oreligiös och helt utanför den sociala grupp som kunde ha grupptryckt mig till att göra det för att… varför dom nu gör det, ha sex på läger? Dom historierna har man ju hört. Hade även fortfarande någon slags moral vid denna tid, så jag ville inte göra det för presenterna – vilket jag tar som att jag fortfarande har dessa icke emottagna presenter till godo. När man tänker positivt blir livet så sweet, baby.

säg åt mig att plugga istället plz & thank you

En av mina worst fears just nu är att jag ser ut som den smarta tjejen med glasögon som egentligen var mobbad på högstadiet men det var mest jaja och nu går hon natur och har fortfarande samma kläder från elloskatalogen som hon hade i nian. För jag har klippt lugg. Sedan jag klippte lugg har jag börjat förknippa lugg med töntar. Vilket antagligen beror på min egen dåliga influens.

Apropå saker som är nerdilicious så räknade jag på mitt meritvärde igår, jag vet så last year men det känns tryggt mitt i alla denna hemlöshetsstress (poäng i bostadskön: ca 400. Poäng för att få den senast sökta lägenheten: ca 9000) att vissa saker inte har förändrats iaf. Min trygga barndom må vara bortblåst, men jag har ju min neurotiska betygs-obsession! Och det är alltid något, försöker jag intyga mig själv. En annan av mina worst fears är därefter att mitt meritvärde ska sjunka ännu mer (o em geeee varför har man flickvänner för när man borde typ vara i skolan). If it ends up på lägre än 21.0 blir det ingen studentmottagning, kommer börja hänga med a-lagarna istället.