Jag var mitt i författandet av en humoristisk men ändock tragisk (mest tragisk; tragisk och subtilt humoristisk) statusrad på fb, när jag tänkte: brukar man inte skriva sådant här någon annanstans?
Jag insåg då att anledningen till att jag inte fungerar på facebook är att jag allra helst skulle vilja sitta vid en pulpet med ett pergament framför mig, där jag präntade ned mina statusuppdateringar med fjäderpenna och bläck.
Jag brukade tänka att jag var lite bättre än andra eftersom jag i teorin är rätt bra på att överleva en smärre apokalyps, dvs lite som världens undergång men världen går inte helt under. Detta baserat på att 1) när jag väl får sms är det sannolikt att det är från Comviq, 2) jag har sett mycket film. Avsaknaden av moderna kommunikationsmedel skulle inte vara monumental för mig. Att min mobil inte fungerade skulle lika gärna kunna bero på att jag glömt den någonstans, antagligen hemma vilket jag ofta gör eftersom jag förlitar mitt liv till en kalender som vore det något 1900-tal. Men så idag, tråkigt som jag hade och efter att ha sett Good Will Hunting (som INTE har någonting att göra med friluftsliv, jag blev gravt besviken och kände mig lurad av mig själv som i alla år haft för mig att den skulle vara lite som Into the Wild, som både är bra och handlar om friluftsliv) vilket kändes som ca det sista i världen som fanns att göra, började jag kolla appar på måfå. Redan där borde jag ha insett att jag för alltid är förlorad i teknik-träsket. Så hittade jag… U.S. Military Survival Guide. Och jag tänkte, men snälla. Sen tänkte jag, tänk om en smärre apokalyps inträffar innan batteriet på min mobil tar slut och jag inte har den här appen.
Så jag installerade U.S. Military Survival Guide.
Och jag dömer mig själv så hårt, mest för att jag inte kommer att läsa ens ett stycke av smörjan. Jag väntar med det tills apokalypsen och hoppas att batteriet räcker. Jävla informationssamhälle.
